Det är inte så underbart som vi vill tro att det är, men...

Det är som pappa säger (citatet är inte ordagrant, men det var detta han ville fått sagt, och han sa det ungefär såhär): "Nu är det såhär Calle, att under hela ditt liv kommer du stöta på motgångar, och medgångar med såklart. Men du kommer att bli lurad, förlora pengar i massor, när du köper bil, flyttar runt, renoverar, köper mat osv, så enkelt är det, det är nåt du måste komma över. Slå in det i ditt huvud och börja leva med. Det är så livet ser ut!"

Det är med dessa meningar och dessa ord som han, med sin livserfarenhet, berättar och bekräftar för mig hur livet i sin helhet ser ut, väldigt kortfattat, men bestämt.

Jag är väldigt mån om min ekonomi. Jag ser hur den växer varje månad på banken. Detta tack vare att jag inte spenderar mina pengar mer än på att äta ute, typ. Men det är ju inte enbart därför. Den största anledningen är den att jag för det första inte har mer än min mobilräkning att betala varje månad, men jag har heller inga krav från pappa att jag ska betala hemma, än. Det behöver jag inte göra förens jag gått ut gymnasiet och börjat jobba, så har det varit för alla barnen i familjen. 

Men när man tänker efter är det väldigt svårt att greppa allt det där, ni vet, innebörden av att bli vuxen. Alla utgifter, uppoffringar, risker, satsningar och allt mod som krävs för att klara sig, oftast på egen hand. Allt sådant är svårt att inse, tills den dag då man själv står där, i röran. Man säger att man längtar efter att ta studenten, flytta hemifrån, jobba, köpa bil osv osv. Det finns mängder av positiva saker i allt detta, absolut, men vi ungdomar är nog lite väl bekväma nuförtiden för att inse att allt det där som man först ser så mycket fram emot, faktiskt inte är så underbart som det verkar, om jag tolkar min far rätt.

Men det är väl som både jag, och många med mig brukar säga, "det blir ju vad man gör det till!", så lycka till!

Slutligen... en faders visdomsord är ofta till stor hjälp givetvis, och jag är oerhört lycklig över att få ta del av dessa dagligen. Men mitt lilla dilemma ligger i att jag har så väldigt svårt att acceptera detta faktum. Jag är helt enkelt inte speciellt förtjust i tanken, att det faktiskt kommer se ut, och vara precis så som han säger.